Lovely Caroline

För ett litet tag sedan så satt jag inne på FB och kollade gamla bilder, fick många goa skratt och härliga flashbacks. Men jag konstaterade även att det hänt en del sen de av bilderna togs, framförallt utseendemässigt.. Hittade några bilder från -08 (framförallt sommaren) och tappade nästan hakan när jag såg mig själv på några bilder. Ibland känner man att det inte händer så mycket i träningen, att man inte utvecklas osv. Men nått jag måste börja göra är att ta bilder. Så jag kan jämföra och se vad som har hänt.. 
Här kommer lite bilder från tiden då träning inte existerade och jag levde för festandet mer eller mindre :)


   
    Här vägde jag ca 52-54 kg. Bicepscurl, vad är det? :O

  


 
  Ja ni ser ju mina köttiga axlar, watch out :D (snygg min jag fick till btw)


  
 Ca 1½ år efter jag börjat träna.. Vägde nog runt 58-59 kg.



Hmm mars-april kanske..?



 
Tagen 31/8, nu väger jag 61,6 kg :)



 


Har fortfarande en bra bit kvar men det går åt rätt håll tycker jag :) Förr så åt jag 1-2 ggr per dag och träning var absolut inte något som intresserade mig.. Men sen hände det något.. Jag började på Hjälmared och efter ett besök på Alingsås Hälsostudio så vände jag helt.. Började äta ordentligt, festade mindre och tränade regelbundet..   
Vågen gick uppåt och jag blev faktiskt väldigt glad över det, det hade jag absolut inte blivit för ca 3 år sedan. Första gången jag körde bicepscurl så körde jag med 4 kilos hantlarna, men det tog inte så lång tid innan man ökat med  x antal % ;)
Min största inspirationskälla då var Anna-maria Lacatus, hon tränade ju på Hälso innan hon flyttade till Sthlm. Haha kommer ihåg första gången jag såg henne och tänkte typ "oj, en SÅN kropp vill jag ha!" :D
Men jag kände ändå att jag var för liten och tanig, att jag aldrig skulle kunna komma upp på till den nivån, men.. Jag stog och småpratade med henne under ett pass en gång, vi pratade om att det tar tid att komma i sån form och att man aldrig ska ge upp. Det var en grej hon sa som verkligen fick mig att lysa upp, hon log och sa "ja alltså jag såg ju ut precis som dig innan jag började träna, men nu efter några år så har jag lyckats få till både rumpa, höfter och lår"  Den kommentaren betydde antagligen ingenting för henne men för mig betydde den väldigt mycket. Det tändes ett litet hopp där inne och om man man bara ligger i och aldrig ger upp så hamnar man där!
Jag säger absolut inte att jag är i närheten av Annies fysik, så jävla självgod är jag inte! ;)
Det jag menar är att efter att ha sett dessa bilder där jag knappt orkade lyfta en stekpanna så inser jag att det har hänt en del sen jag började träna. Rom byggdes inte på en dag och allt tar sin tid.
Men med vilja, disciplin och mål så är ingenting omöjligt!